Det värsta som kan hända har hänt. Min gammla häst som var ute på foder rymmde från hagen, dagen efter hittades hon död i skogen. Usch det är min skräck att något sådant ska hända, och så händer det. Hon var ett 18 årigt kallblodssto som var en klippa för oss i många år. Hon var en trygghet i våran flock och fast hon fick byta flockmedlemmar så var hon lugn och trygg. Min man Peter lärde sig rida på henne, och fast han aldrig tyckte ridning var så ok så tyckte han om deras långturer i skogen. Och det var många och långa turer de for på. Alla barn fick rida på henne för hon var så trygg. Hon uppfostrade alla hästar på gården och framför allt min Khadir som verkligen behövdes uppfostras. Vi hade ett sto som stog hos oss och bara var, väntade föl. Hon anföll mig i hagen när jag skulle plocka ihop mathinkarna, men Lobrina kom till undsättning och motade bort det andra stoet. Sedan kom Sara in i Lobrinas liv och de var som gjorda för varann, så de sista åren så var det Saras häst. Vi kommer alltid att minnas dig som den bästa.
Lobrinas flock.
Sara och Lobrina plumsar!
